Yes, så var det dags att försöka sätta ord på alla tusen känslor man har i kroppen.
Tror det är bra.
Bussresan till jobbet gick bra idag. kunde tom sitta och titta mej runt utan att försöka göra en massa andra saker som kan uppta mitt fokus för en stund, inte bara känna och tänka på ångesten som växer där i bröstet. Och..
Jag klarade mej!
Jag blir alltid så glad och stolt över mej själv när jag lyckas hålla ångesten under kontroll.
Gårdagen som var en sådan hemsk upplevelse var som bortblåst och jag gick glatt till jobbet.
På jobbet har jag inga problem, jag är fokuserad och gör det jag ska. Skönt!
Har allid varit väldigt öppen och pratat om min ångest, låter som om jag haft det i evigheter men just nu känns det så.. Idag fick jag en bok av min chef som han trodde jag skulle ha nytta av, handlar om livet och att följa sina drömmar om jag har uppfattat det rätt.
Ska bara hitta tiden att läsa!
Efter jobbet var det dags att hälsa på X.
Vi kom fram till att det var väldigt passande att min finaste mamma skulle hämta & köra hem mej.
Då kunde jag ju köra över bron..
Där, som en blixt från klar himmel blev trycket över bröstet 100 gånger starkare och jag slutade nog lyssna på allt som X sa för jag har inget minne från efteråt.
I mitt huvud hade jag en panikattack på bron.
Eftersom att jag inte har fullföljt mina uppgifter tidigare gånger kände jag väl ändån att va fasen nu gör jag det. Jag kör över den där jäkla bron ikväll!
Sa till mamma att du får köra till brofästet så kör jag därifrån. Jag var redan så pass skakig att jag inte kände för en resa genom stan också...
Tror vi satt still i bilen i 40-45 min.  Andandes. Peppande. Pratandes.
Tre eller fyra gånger började jag köra någon meter, hjärtat var direkt där och tickade igång, lika så andnöden. Yrseln och ångesten.
Jag kunde inte.

Ikväll kramar jag om mina små älsklingar extra extra!
Lite lätt nedslagen känner jag mej just nu, ångesten vann ikväll.
Jag är inte tillräckligt fokuserad & driven just precis nu.
Jag vill ta egna beslut om när som passar mej bäst. Inte börja med stora klumpen i bröstet, det går inte. Jag vill känna mej tillfreds med mitt beslut.

Imorgon är en ny dag!