Att ta hjälp, att inte klara av vardagen, att orken inte finns längre.
Jag sökte på nytt för min situation blev ohållbar.
Jag fick tabletter, fick ännu mer ångest, ska jag behöva äta detta för att klara av att leva? Ska det alltid vara så här nu? Ah, jag ser ingen annan utväg, jag kan inte klara detta själv.
Detta var nu över två månader sen.
Jag mår bättre. Jag har inte haft några attacker, det känns som om det var mitt livs bästa beslut. Att få en knuff i rätt riktning. Min rädsla är inte lika stark.
Jag har ff ångest, men det är mer lätthanterligt. Visst kommer det situationer då jag måste stanna upp, andas lite extra. Men det går ändån bra. Jag har tagit kontroll över mitt liv igen.

Men man vet ju att kontrollen oftast inte blir långvarig.
Åter igen har jag kastats in i ett läge där jag oroar mej.
Det började egentligen för några månader sen efter ett cellprov.
Beskedet som kom på posten som då vände upp och ner på min värld, cellförändringar!
Har jag cancer? Men nej, efter några telefonsamtal förstod jag att så är inte fallet, det är ingen fara och många har/har haft det. Det behöver inte betyda något.
Jag blir kallad till ett nytt prov som skickas på analys.
De tar även bort en bit som också ska skickas på analys.
Jag blir återigen lugnad för detta är verkligen vanligt och jag släpper tankarna kring detta, lever på som vanligt.
Några veckor senare får jag ytterligare ett brev hem skickat, har sett att dom har ringt ett par gånger men under arbetstid så jag har inte kunnat svara.
I brevet står att jag behöver komma in för en operation, eller en konisering som det kallas.

Jag var där igår,
Läkaren säger till mej att svaren på förra cellprovet var allvarligt.
Jag som fick panik när första brevet kom hem och som googlade som en galning redan då tänker att hon menar: allvarligt som i grova cellförändringar i skalan lätta, medel & grova.
Okej, jag är redo vi tar bort det!
Om jag har några frågor? Nää jag tror jag har googlat mej till det mesta haha!
Hon ställer frågor om jag har tänkt att skaffa fler barn? Njaa just nu är jag mer än nöjd.
Varför frågar hon? Detta som vi ska göra nu har ju inte alls någon betydelse för om jag vill ha fler barn eller inte. Detta ska inte påverka.
Tänker inte mer på det för nu kommer sprutorna fram, det gör ont och spänner.
Men det är ok. Dom säger att jag är duktig, känner mej som ett litet barn.
Börjar skaka i hela kroppen och hjärtat slår i rasande fart, det har dom varnat mej för innan. Det är bedövningen som ger dessa effekter. Känns som att en panikattack är på väg men jag förstår att det bara är bedövningen som gör detta med min kropp och jag lyckas känna mej lugn med att det är effekter av sprutorna.
Vi väntar lite, sen kör det igång.
Jag ska säga till om det gör ont. Hur ont? Det gör ont! Stop!
Mer bedövning, snarare dubbeldos och jag blir snurrig men nu är det borta!
Nu är det klart. Det tas även fler cellprov. Jag får tabletter för att stoppa blödning.
Ringer mamma och säger att det är klart men att jag skakar.
Hon kommer och vi åker hem.
Hemma så släpper bedövningen och det gör ont och strålar ut i benen men känns okej.
Jag börjar fundera på vad läkaren egentligen sa.
Och allvarligt vadå allvarliga provsvar? Vadå fler barn?
Mamma åker.
Expert som jag är och nyfiken stänger jag på datorn för att se vad det står i mina journalen.
Provet som togs visar "blablabla" kan inte ens uttala det. Alltså provet från månaden Innan.
Det nya har givetvis inte kommit in än, tre veckor skulle det ta.
"Patienten behöver kontaktas omedelbart"
Låter i mina öron inte bra..
Googlar ordet.
Elakartad cancer...
Det första som kommer upp.
Mitt hjärta stannar. Hade jag cancer? Eller har jag cancer?
Det jag trodde dom gjorde idag, att bara tagit bort cellförändringar vet jag nu inte helt plötsligt om dom faktiskt har gjort. Var det bara ett nytt större prov dom ville ta?
Dom sa aldrig att dom bara skulle ta bort det. Var det så allvarligt? Var det därför dom frågade om barn för att dom inte vet om det kommer att behövas ta bort mer?
Jag fattar ingenting.
Ringer typ alla. Har jag cancer nu? Ingen vet, inga svar.
Googlar ännu mer.
Får ut att det jag ist kan ha är något mellanting mellan cellförändringar och cancer.
Grövre än cellförändringar men inte helt cancer än. Eller ah "mini cancer på plats" inte spridd. Tidigt utvecklad.
Jag visste det! Kände det på mej. Inget går smidigt för mej.
Förstår att det bara är att vänta på samtal från läkaren om de fick bort allt och vad biten dom tog bort faktiskt gav. Men hur ska man kunna vänta tre veckor?